Nålbindning...

Nålbindning är en av dom äldsta textiltekniker som vi känner till. De äldsta fynden från norden härstammar från vikingatiden.

Då virkningen och stickningen gjorde sin entré försvann nålbindning successivt. Och visst finns förståelse för det, även för den sanna nålbindningfreaken. Att nålbinda tar tid, föremålen blir lite stumma och ger inte samma utrymme för tekniska variationer som virkning och stickning.

Så varför ska man då bemöda sig med att lära sig denna teknik? Jo, det finns många orsaker! Först och främst lämpar sig nålbindning bra till bruksföremål såsom mössor, vantar och tofflor. Föremål som är nålbunda går inte sönder i första taget och släpper inte igenom iskalla vindar.

Och varför enbart hålla sig till det traditionella? Att nyskapa med nålbindning är en lustfylld utmaning. Mössor, vantar, och tofflor i all ära, med det går alldeles utmärkt att nålbinda andra föremål. Väskor, skålar, headcovers, mobilfodral och mer därtill……

Jag vill avsluta denna text om nålbindning med att tacka den extraordinärt duktiga textillärarinnan Barbro Andersson. Det var hon som lärde mig att nålbinda 1991 på Västerbergs Folkhögskola. Tack Barbro, så länge jag kan ska jag fortsätta nålbinda.

Eva ”Edda” Franzén